Masterchef Australia

Hej! Jag såg förut att Masterchef Australia har börjat igen. Eftersom det hade gått några episoder på TLC så kollade jag från början på datorn istället, och såfort jag började titta insåg jag varför jag tycker programmet är så förjävligt bra. 
 
När man säger Masterchef så brukar man oftast tänka på MasterChef USA, och det var de första jag började med. Men ärligt talat, Australia är tusen gånger bättre.
 
Varför? I tell yah. Detta är min personliga åsikt!!!
 
- USA är enbart en tävling. Alla spelar var för sig och det är bara vinnarskallar hela bunten.
- De alla snackar skit om varandra även om det inte ger dem någon fördel? Varför säga att den ena inte kan laga när ni båda kom med i tävlingen? Jag förstår inte. Det är så osmakligt och samtidigt så sänds det över hela världen. 
- Allt är så scriptat. Säkert Australianska versionen också, men ärligt talat så gör dem vad som helst för att de ska bli spännande. Jag ska ge ett exempel!!
 
- En person har lagat en superfin rätt. Den ser bra ut och smakar bra. Två av domarna säger att den smakar bra osv, MEN den sista måste alltid lägga en onödig kommentar så personen ska känna sig lika osäker. "It's good... but is it good enough?" MEN HALLÅ?? Om du gillade rätten så borde personen få credit för den!? 
 
- Väldigt många (inte ALLA) har ett riktigt jälva stort ego. De tror att de är bäst och förstår nog inte ordet ödmjukhet. Går det bra för någon annan så är det bara fuck you, du kan inte laga mat. Jag fattar inte? Ni alla gillar mat, varför kan ni inte vara glada för andras skull även om det är en tävling? 
 
Varför föredrar jag Masterchef Australia?
Kolla på dess gullingar. Älskar dem de är så mysiga. <33333333
 
- Mat för dem handlar om gemenskap och kärlek. De älskar mat. 
- Deltagarna spelar schysst! De applåderar genuint åt varandra och blir faktiskt glada för varandras skull. 
- Domarna är ärliga utan att överdriva och de kan se deltagarnas drömmar. Det är så mycket mer personligt. Jag satt nyss och klappade händerna och log för en tjej gick vidare, bara för att de lät henne berätta sin story. 
 
Jag ville verkligen få ut mig detta eftersom jag bara har klagat av mig till min mamma angående detta, haha. Aja, godnatt!!! 

The last of us

Okej, 2015 är här och jag har inte gjort ett piss. Jag har nog aldrig varit såhär lat på ett lov. Dagarna bestod i princip av mig gå upp ur sängen, äta frukost, kolla på någon serie (bobs burgers ofc) och sen spela The last of us. Det tog mig ett år ungefär att få upp modet att börja spela. Jag är extremt rädd för allting som har med zombies att göra. Jag kollade när Pewdiepie spelade spelet och var i princip nöjd med det. Men sen hörde jag att min brosha hade skaffat det och gillade det inte. Så jag tänkte; Varför inte?
Och fyfan, det är nog det bästa jag har spelat i mitt liv. Och det kommer från en person som var rädd ungefär 95 % av spelet. Jag spelar inte alls mycket. Om jag spelar så är det Ratchet and Clank. Hardcore gamer I know.
Storyn är så otroligt gripande från de momentet du börjar spela. Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag är så sjukt inne i spelet? Och jag klarade av det häromdagen, men vill spela igen??
 
Okej, jag erkänner jag fuskade mig igenom nästan hela spelet. Kanske förstör det upplevelsen, men om jag inte gjorde det skulle jag få en panikattack varje gång en clicker dök upp.
 
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget? Men ja, har ni chansen borde ni absolut spela det här spelet. Det är så sjukt värt, även om du har hjärtklappningar varje gång du går in i en fight.